fredag 22 april 2011

Dalmålaren Målar Erik EliasSons "hummerklo" är en tulpan.

I förra inlägget skrev jag att Målar Erik EliasSon (1754-1811) var känd för sin s k "hummerklo" som han gärna tog med i sina dalmålningar. Jag menade där att den i stället mest liknar en tulpan, en s k papegojtulpan. Men drog i samma tangenttryckning den slutsatsen att papegojtulpaner inte fanns på den tiden.

Men häromdagen var jag in ett ärende på Kulturhuset i Rättvik och stötte där på Roland Andersson (Textil-Andersson), han som är en av författarna till det fantastiska verket Dalmåleri, ett mastodontverk om 608 sidor. Han satt där och vävde på den 628m långa mattan som ska läggas ut på vår berömda "Långbrygga"! Jag talade med honom om den där "hummerklon" och fick då veta att det inte alls skulle föreställa en hummerklo - det föreställde en tulpan! Och det kanske inte alls är så konstigt. Tulpanlökar var ju oerhört dyra och eftertraktade för ett par 100 år sedan, speciellt i Holland. Folk satsade både hus och hem för en sällsynt lök. Så nu är det missförståndet tillrättalagt.

Mattan till Långbryggan, då? Vad är det för stolleri? Jo, något ljushuvud har kommit med idén att vår berömda Långbrygga behöver en matta. Bryggan är 628 m lång, så nu vävs det, förutom i Kulturhuset - både dag och natt i Rättviks alla skolor och bystugor. Mattrasor av alla former o färger skänks av Rättviksborna. När den beräknas vara klar, vet jag inte men styckena som vävs på olika håll ska väl antagligen sys ihop till lagom långa längder och pryda Långbryggan till semestern(?). Undrar var den ska förvaras på vintern? Kul grej i alla fall och samtidigt lär sig ungdomarna att väva. Jag borde kanske gå dit jag också och lära mig väva. Jag hade alltid annat för mig när mamma vävde.