Dalmåleriet, kurbitsmåleriet och upphovsrätten

I föregående inlägg visade jag oro över att jag eventuellt (troligen) bryter grovt mot upphovsrätten till de dalmålningar som jag "knycker" detaljer från. Jag t o m fastslog att jag borde fira! Här nedan kopierar jag in det PS som jag skrev efter det inlägget. Jag tycker att det är värt ett alldeles eget inlägg.

Alltså:

Jag borde kanske inte fira alls. Jag har letat på Wikipedia om upphovsrätt. Material (foton, målningar mm) är fritt tillåtet att avbilda efter det att konstnären har varit död i 70 år. Men om jag kopierar ett foto på konstverket så är det fotografen som har upphovsrätten och han är kanske inte död! Och han/hon har kanske i sin tur fotograferat av en annan fotografs fotografi som inte heller är död! Förresten hur är det när konstverket ägs av någon annan?  Gäller upphovsrätten där också?

Det finns en annan lag också, "klassikerskydd". Där står det att om man grovt förvränger ett konstverk så att det kan anses kränkande eller förlöjligande så bryter man mot den lagen. Undrar om det kan anses kränkande när jag blandar samman Rättviksmålarnas kurbitsstil med Leksandsmålarnas. Mellan Rättvik och Leksand råder sedan gammalt djupt rotad osämja och konkurrens. Men jag kanske kan hävda att det i stället ingår i mitt allmänna korståg för fred. Men man vet aldrig - kanske någon stämmer mig för brott mot klassikerlagen. Eller båda? 

Så jag blir nog tvungen att skapa en egen stil, en alldeles egen kurbitsstil. Och jag som bara ville hedra de gamla mästarna. Tänk så fel det kan bli!

I går var det ett intressant evenemang på Kulturhuset i Rättvik. Roland Andersson, en av författarna till det stora bokverket, Dalmåleri, informerade om den nyligen öppnade databas som han och hans Margareta upprättat om alla dalmålningar och deras skapare. Databasen kommer att vara öppen för studier på centralarkivet i Rättvik. Jag kommer nog att bli en trägen besökare där.

Gårdagkvällen gav mig något att fundera över. Jag har ju använt mastodontverket Dalmåleri som inspiration till mitt målande. Jag har glatt knyckt detaljer ur de gamla mästarnas målningar. Knyckt och stuvat om. Tagit delar ur någon av de gamla dalmålarnas alster och kombinerat med någon annans. Och bundit samman det som en mandala.  Allt för att få fram mitt budskap om behovet av fred och gränsöverskridande samarbete på vår jord. Kolla tidigare inlägg, så förstår ni vad jag menar.

Hur rimmar det med upphovsmannareglerna, egentligen? Får man avbilda de gamla mästarna? Hur mycket får man plocka ur en målning? Får man sätta egen prägel på det? Just nu står de flesta målningarna i en garderob och några sitter på väggarna hemma. Några har jag gett bort. Men min dröm är ju att få visa dom för en större publik tillsammans med mitt fredsbudskap. Har ni förresten noterat att det är just idag som vi går in i ett upplyst medvetande enligt Carl Johan Callemans studier av Mayakalendern. Det rimmar ju bra med mitt fredsbudskap. Dags att fira, alltså.

Det är nog läge att kontakta expertis.

PS: Jag kanske att kommer med ett klarläggande i frågan här. Om jag hittar något.

PSPS: Jag borde kanske inte fira alls. Jag har letat på Wikipedia om upphovsrätt. Material (foton, målningar mm) är fritt tillåtet att avbilda efter det att konstnären har varit död i 70 år. Men om jag kopierar ett foto på konstverket så är det fotografen som har upphovsrätten och han är kanske inte död! Och han/hon har kanske i sin tur fotograferat av en annan fotografs fotografi som inte heller är död! Förresten hur är det när konstverket ägs av någon annan?  Gäller upphovsrätten där också?

Det finns en annan lag också, "klassikerskydd". Där står det att om man grovt förvränger ett konstverk så att det kan anses kränkande eller förlöjligande så bryter man mot den lagen. Undrar om det kan anses kränkande när jag blandar samman Rättviksmålarnas kurbitsstil med Leksandsmålarnas. Mellan Rättvik och Leksand råder sedan gammalt djupt rotad osämja och konkurrens. Men man kanske kan hävda att det i stället ingår i mitt allmänna korståg för fred. Man vet aldrig - kanske någon stämmer mig för brott mot klassikerlagen. Eller båda? 

Så jag blir nog tvungen att skapa en egen stil, en alldeles egen kurbitsstil. Och jag som bara ville hedra de gamla mästarna. Tänk så fel det kan bli! DS.

Målarhörna inredd.

Jag har åstadkommit mycket lite med mina penslar på sista tiden och dessutom har jag missat flera träffar på Måndagsmålarna pga familjeskäl.

För att få lite bättre möjlighet att måla så har jag ordnat ett alldeles eget bord för målning i gästrummet. Framför fönstret och i rätt vinkel mot ljuset så jag inte skymmer med armen när jag målar. Viktiga saker, det där.

Nu kan jag låta grejerna stå framme och sätta mig ner lite då och då med penslarna. Om inte datorn råkar få prioritet - som nu.

Saknar inspiration

Jag saknar inspiration att måla just nu. Det händer lite för mycket runt mig. Kanske inte så mycket som tar min tid utan mycket som splittrar mitt sinne. Kanske ett led i mitt lärande att inte fästa mig så mycket vid detaljer och struktur. Bara vara och ta dagen som den faller sig borde vara en viktigare ingrediens i min vardag.

Just nu är jag bara så innerligt glad att min bror tillfrisknar rasande fort efter sin överraskande och livsfarliga sjukdom. Och ett innerligt tack till vår fina sjukvård.