Findhorn och dess devor nästa.

På torsdag åker jag till Findhorn i Skottland för att lära mig mer om att måla mandala. En hel vecka tillsammans med min lärare och mentor Erik Grind från Falun och hans fru Ann-Marie, administratören tillika formidabelt duktiga mandalamålaren. Allt är bokat och klart. Nu är det bara packningen som kvarstår.

Jag ser verkligen fram mot resan. Findhorn har alltid fängslat mig. För >20 år sedan läste jag boken Findhorns Trädgårdar och fängslades av deras syn på växter. De menade, och visade i praktisk handling, att växter har liv, är omgiven av speciella devor och växer bättre om man samarbetar med devorna, som de menar är kontaktbara, levande varelser.

Inför resan har jag läst boken en gång till och beslutat mig för att försöka fånga devorna i min målning. (Inte som en vän på FB förskräckt trodde, att jag tänkte äta upp dom. Men det gör jag ju när jag äter grönsaker, förstås. Jag borde kanske tacka).

För mig är en deva ett vackert ord för ett högst vetenskapligt belagt tillstånd. Allting utstrålar energi. Atomer, metaller, stenar, växter, insekter, djur människor, planeter osv. Varje art har ett eget energimönster, (en egen aura?). Alla som kommit i kontakt med en spektrofotometer på ett lab vet att det  med en sådan går att fastställa "vad någonting är". På TV ser vi ju ofta diagram med en massa staplar (pikar) där en allvarlig, ofta äldre man, fastslår att det är "ställt utom allt tvivel" att provet visar att "det är det". Och det tror vi på.

Vissa människor har tydligen förmågan att uppfatta dessa energimönster, som har kommit att kallas devor. Varje växtart har alltså följdriktigt sin egen deva. Man kan tydligen uppfatta devorna som vibrationer, toner eller ljus. Därav kommer nog talesättet att de slingrande energimönstren kan uppfattas som varelser.

Och nu kommer vi till det mest intressanta. Och kontroversiella. Nu rör vi oss i vetenskapens utmarker. Vetenskapsmän aktar sig noga för att beträda detta minerade fält. De kan ju missa anslagen som utdelas för forskning (snacka om Moment 22). Men JAG tror - måtte jag inte korsfästas nu - att alla dessa energimönster också har ett Medvetande. En del människor känner, hör, uppfattar att devorna talar till dem.


Och vet ni - jag tror att det förhåller sig så. Jag har själv inte några sådana förmågor men jag hoppas uppfatta något av det under min vecka på Findhorn, växtdevornas eget center.

Jag skulle vilja skriva mycket mer om detta men det här inlägget har redan blivit långt nog. Det är möjligt att jag utvecklar detta närmare, men då blir det på min andra blogg, "Brittis andrum".

Äntligen vernissage Vårsalong 2012 i Mora

Idag var det vernissage på Årets Vårsalong 2012 i Mora. Folk stod utanför biblioteket och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Det var faktiskt många som kom. Konstintresset tycks vara stort i Mora.

Själv hade jag glädjande nog fått med tre tavlor på utställningen. Gallringen hade varit hård, hörde jag.
Det var roligt att få tillfälle att upplysa besökarna om att min tavla "Solvagnen" kan ses i 3D med de speciella glasögonen som hänger på väggen. Jag har nämligen en avsikt med 3D-effekten. Jag vill poängtera att mandalan  i vagnen som hästen drar ska visa på vår dimensionslösa, eviga själ och den "platta", kurbitsen med endast 2 dimensioner skall visa på vår fysiska sida. Båda skall vi vårda och utveckla.

Tyvärr glömde jag att upplysa om att även "Astrasu från Rätwijk" har en tydlig 3D-effekt. Jag ska nog ringa till Mora och be att de flyttar glasögonfodralet så att båda tavlorna kan ses med 3D-glasögon.

Jag hoppas att ni som har möjlighet passar på att gå på utställningen och då samtidigt röstar fram er favorit. Den som vinner får faktiskt ha en separat utställning vid nästa års Vårsalong.

Klicka på länken nedan så får du se bilder från vernissagen. Du kan klicka på knappen "Bildspel" så kan du se bilderna i stort format. Tryck "X" så återgår bilderna till smått format.

https://picasaweb.google.com/100612347276151765908/20120317Varsalong2012IMora#

Vernissage i Mora Kulturhus i morgon (forts)

Nu blir jag verkligen nervös!

I FaluKuriren idag står det att 25 konstnärer, både amatörer och professionella, lämnat in alster (max 3 st) till Vårsalongen i Mora Kulturhus. Den enväldige juryn Mathias Kristersson valde ut 9 utställare, däribland är jag! Och i morgon är det vernissage 13 - 15.

Jag är så nervös och överväldigad att jag nästan kryper ur skinnet. 9x3=27. Det innebär 27 alster varav 3 är mina! Jisses! Jag känner mig som en katt bland hermelinerna. Mina ben kommer att vara som spagetti i morgon då jag åker dit.

Jag måste nog koka mig en kopp kaffe till. Och läsa artikeln i tidningen en gång till.

Vernissage i Mora Kulturhus lördag 17 mars kl 13-15

Jag har lämnat in tre målningar till en utställning i Mora där konstnären Mathias Kristersson enväldigt skulle bestämma vilka målningar som skulle få vara med. Jag fick veta att de skulle ringa under veckan för att meddela om man inte hörde till den utvalda skaran och det då bara var att hämta tavlorna. Idag ringde dom! Jag blev verkligen nervös när jag hörde att det var från Mora Kulturhus.

Men de ringde för att meddela att alla mina inlämnade målningar kom med i utställningen. Gissa om jag blev glad!

Utställningen hade vissa villkor som måste vara uppfyllda:

• Konstverken skall vara tillkomna under 2011 och fram till nu.
• Konstnärerna skall ha anknytning till Siljansregionen
• Verken skall berätta om något man anser vara viktigt

Så nu blir det till att skrubba bort målarfärgen från händerna och nästippen och dra på sig något representativt till lördag kl 13 - 15, då det är vernissage. Har ni möjlighet - åk dit! Utställningen pågår sedan till 12 april.

Vernissage i Rättviks Kulturhus

Idag var det vernissage på Rättviks Kulturhus med Konstföreningen. Den var välbesökt och där fanns många fina bidrag till utställningen. Mina 3 bidrag fanns också med och jag hoppas att de väckte besökarnas nyfikenhet. Utställningen varar fram till 24 mars och jag tycker ni ska passa på att kika på alla målningarna.

Samtidigt invigdes ytterligare en vernissage i konsthallen. Karin Ögren ställer ut ett 20-tal målningar. Stora, spännande målningar som väcker nyfikenhet och förundran.


Jag hade dessutom den stora glädjen att vinna 1:a pris i Konstföreningens lotteri - en tavla av Charlotte Adde i silver och svart, kallad Koltrast. Den hänger nu på bästa plats hemma framför våra fåtöljer och så att dagsljuset lyser på den silvriga bakgrunden. Verkligen effektfull. På bilden till vänster har den fått en guldfärgad ton, men det ska alltså vara i silver. Jag blev verkligen glad.

Till utställningen på Kulturhuset i Rättvik på lördag

I går kväll fick jag äntligen fason på hela tavlan. Jag tycker själv att den är så pass bra att jag skall lämna in den till Konstföreningens medlemsutställning i Rättviks Kulturhus. Vernissage på lördag! Men jag hinner inte fixa någon ram så den får hängas utan den yttre dekorationen. Jag hoppas tittarna kan förstå  min avsikt med mina tavlor.

Jag kommer att kalla målningen för "Medvetande bakom allt".

Först nu fick jag fason på mandalan i tavlan.

Efter 7 sorger och 8 bedrövelser har jag äntligen fått till själva mandalan (den vita cirkeln, se bilden i förra inlägget). Jag har gjort om och gjort om under hela dagen och först nu, kl 18 är jag nöjd.

Nu ska jag ta itu med det mödosamma arbetet att få fason på kurbitsen. Min avsikt med den här tavlan är inte att  fokusera på eventuell 3D-effekt. Men för skoj skull kollade jag i alla fall med glasögonen. Och vad hände? Visst var det 3D-effekt! Men precis tvärt om mot hur jag skulle velat ha det om det nu var den effekten jag var ute efter. Mandalan kliver framåt och kurbitsen försvinner in i målningen. Jag får väl undvika att låta någon se tavlan med 3D-glasögon.

I morgon tar jag itu med kurbitsen. Nu ska jag kolla på Melodifestivalen. Inte för att jag är överdrivet förtjust men det hör väl till att ha sett den.

Det blev alldeles väldigt fel.

Min Lidnerska knäpp (se föregående inlägg) blev inte alls bra. Mandalan som ska titta fram bakom kurbitsen blev helt fel i färgerna. Jag blandade bl a gulockra med bränd sienna och det gav som väntat en gulbrun färg men samtidigt fick det en svag ton av grönt. Och det skulle jag inte alls ha.

Så det var bara att måla vitt över hela den delen som skulle utgöras av mandalan. Nu sitter jag och väntar på att det ska torka så jag kan föra över mönstret på nytt och och börja på ny kula. Inte kul alls! En tur i oturen är att jag använder akrylfärger. Med oljefärger hade jag fått vänta en månad innan jag kunnat göra något åt eländet.

Suck!