Jag lever baklänges!

Det har varit skralt med målningen ett tag. Det har varit så mycket annat som upptagit min tid och ork.

Målningen är för mig ett utmärkt sätt att koppla av och känna ro. Men när det ligger för mycket annat över mig så har jag inte heller ro att måla. Jag skulle kanske odla en lite mer avslappad inställning till hus o hem. Jag har lite svårt att sätta mig vid målarbordet när det står en massa disk på diskbänken, kläder som ligger överallt och andra "måsten".

Medan jag skriver detta upptäcker jag hur otroligt ologisk jag är. Jag borde alltså starta med att måla så jag fylls med avkoppling och ro. Då bör det ju följaktligen gå bättre att diska och plocka mm. Jag arbetar alltså helt bakfram! Men det faller genast platt till marken för då missar vi planet till söderns värme o sol.

Jag får börja efter nyår! Det får bli ett nyårslöfte. Så det så.

ManDALAn Blå kurbits är klar

Nu är jag klar med manDALA nr 22 Blå kurbits.Jag lade till några blad för att täcka de alltför tomma fälten (se tidigare inlägg). Det är ju dessutom så att just de gamla dalmålarna var mycket noga med att inte ha för stora tomma ytor. Sådana fyllde de snabbt med sina berömda "krusningar". Så jag följer bara traditionerna. "Blomman" i mitten har dock inte något typiskt dalmåleri-stuk. Där frångick jag traditionerna. Men den är vacker, inte samt?

Jag har också lagt till en bård utefter kanten. Bekvämt för då behöver man inte fundera på lämplig ram. Men det är jobbigt att måla den där bården. Som ni kan se får jag använda diverse hushållsattiraljer för att kunna palla upp tavelduken så det går bra att måla. Idag har jag ur köksskåpen använt en träbricka samt uppsamlaren till grönsaks-strimlaren. För att inte tavlan skulle glida iväg använde jag färglådan. Det fungerade men nog skulle jag behöva en bättre anordning. Tycker ni inte det?

ManDALA nr 22 Blå kurbits

Nu är jag nästan klar med en ny manDALA. Stavningen har jag gjort så här för det är ingen traditionell mandala jag målar. Min lärare, Erik Grind, föreslog ordet "mandalainspirerad kurbits" eller "mandalainspirerat dalmåleri". Det låter bra, tycker jag.

Den här målningen går mycket i blått så den får helt enkelt heta "Blå kurbits". Det fattas lite detaljer, bl a ska det bli en bård utefter kanten som också ska gå i blått. Dessutom ska jag nog skugga de inre, vita fälten en aning. De sticker lite i ögonen, tycker ni inte det?

Dalmåleriet, kurbitsmåleriet och upphovsrätten

I föregående inlägg visade jag oro över att jag eventuellt (troligen) bryter grovt mot upphovsrätten till de dalmålningar som jag "knycker" detaljer från. Jag t o m fastslog att jag borde fira! Här nedan kopierar jag in det PS som jag skrev efter det inlägget. Jag tycker att det är värt ett alldeles eget inlägg.

Alltså:

Jag borde kanske inte fira alls. Jag har letat på Wikipedia om upphovsrätt. Material (foton, målningar mm) är fritt tillåtet att avbilda efter det att konstnären har varit död i 70 år. Men om jag kopierar ett foto på konstverket så är det fotografen som har upphovsrätten och han är kanske inte död! Och han/hon har kanske i sin tur fotograferat av en annan fotografs fotografi som inte heller är död! Förresten hur är det när konstverket ägs av någon annan?  Gäller upphovsrätten där också?

Det finns en annan lag också, "klassikerskydd". Där står det att om man grovt förvränger ett konstverk så att det kan anses kränkande eller förlöjligande så bryter man mot den lagen. Undrar om det kan anses kränkande när jag blandar samman Rättviksmålarnas kurbitsstil med Leksandsmålarnas. Mellan Rättvik och Leksand råder sedan gammalt djupt rotad osämja och konkurrens. Men jag kanske kan hävda att det i stället ingår i mitt allmänna korståg för fred. Men man vet aldrig - kanske någon stämmer mig för brott mot klassikerlagen. Eller båda? 

Så jag blir nog tvungen att skapa en egen stil, en alldeles egen kurbitsstil. Och jag som bara ville hedra de gamla mästarna. Tänk så fel det kan bli!

I går var det ett intressant evenemang på Kulturhuset i Rättvik. Roland Andersson, en av författarna till det stora bokverket, Dalmåleri, informerade om den nyligen öppnade databas som han och hans Margareta upprättat om alla dalmålningar och deras skapare. Databasen kommer att vara öppen för studier på centralarkivet i Rättvik. Jag kommer nog att bli en trägen besökare där.

Gårdagkvällen gav mig något att fundera över. Jag har ju använt mastodontverket Dalmåleri som inspiration till mitt målande. Jag har glatt knyckt detaljer ur de gamla mästarnas målningar. Knyckt och stuvat om. Tagit delar ur någon av de gamla dalmålarnas alster och kombinerat med någon annans. Och bundit samman det som en mandala.  Allt för att få fram mitt budskap om behovet av fred och gränsöverskridande samarbete på vår jord. Kolla tidigare inlägg, så förstår ni vad jag menar.

Hur rimmar det med upphovsmannareglerna, egentligen? Får man avbilda de gamla mästarna? Hur mycket får man plocka ur en målning? Får man sätta egen prägel på det? Just nu står de flesta målningarna i en garderob och några sitter på väggarna hemma. Några har jag gett bort. Men min dröm är ju att få visa dom för en större publik tillsammans med mitt fredsbudskap. Har ni förresten noterat att det är just idag som vi går in i ett upplyst medvetande enligt Carl Johan Callemans studier av Mayakalendern. Det rimmar ju bra med mitt fredsbudskap. Dags att fira, alltså.

Det är nog läge att kontakta expertis.

PS: Jag kanske att kommer med ett klarläggande i frågan här. Om jag hittar något.

PSPS: Jag borde kanske inte fira alls. Jag har letat på Wikipedia om upphovsrätt. Material (foton, målningar mm) är fritt tillåtet att avbilda efter det att konstnären har varit död i 70 år. Men om jag kopierar ett foto på konstverket så är det fotografen som har upphovsrätten och han är kanske inte död! Och han/hon har kanske i sin tur fotograferat av en annan fotografs fotografi som inte heller är död! Förresten hur är det när konstverket ägs av någon annan?  Gäller upphovsrätten där också?

Det finns en annan lag också, "klassikerskydd". Där står det att om man grovt förvränger ett konstverk så att det kan anses kränkande eller förlöjligande så bryter man mot den lagen. Undrar om det kan anses kränkande när jag blandar samman Rättviksmålarnas kurbitsstil med Leksandsmålarnas. Mellan Rättvik och Leksand råder sedan gammalt djupt rotad osämja och konkurrens. Men man kanske kan hävda att det i stället ingår i mitt allmänna korståg för fred. Man vet aldrig - kanske någon stämmer mig för brott mot klassikerlagen. Eller båda? 

Så jag blir nog tvungen att skapa en egen stil, en alldeles egen kurbitsstil. Och jag som bara ville hedra de gamla mästarna. Tänk så fel det kan bli! DS.

Målarhörna inredd.

Jag har åstadkommit mycket lite med mina penslar på sista tiden och dessutom har jag missat flera träffar på Måndagsmålarna pga familjeskäl.

För att få lite bättre möjlighet att måla så har jag ordnat ett alldeles eget bord för målning i gästrummet. Framför fönstret och i rätt vinkel mot ljuset så jag inte skymmer med armen när jag målar. Viktiga saker, det där.

Nu kan jag låta grejerna stå framme och sätta mig ner lite då och då med penslarna. Om inte datorn råkar få prioritet - som nu.

Saknar inspiration

Jag saknar inspiration att måla just nu. Det händer lite för mycket runt mig. Kanske inte så mycket som tar min tid utan mycket som splittrar mitt sinne. Kanske ett led i mitt lärande att inte fästa mig så mycket vid detaljer och struktur. Bara vara och ta dagen som den faller sig borde vara en viktigare ingrediens i min vardag.

Just nu är jag bara så innerligt glad att min bror tillfrisknar rasande fort efter sin överraskande och livsfarliga sjukdom. Och ett innerligt tack till vår fina sjukvård.

Målning idag. Hurra!

Idag är det målning på ABF:s Måndagsmålarna. Härligt! Då kan jag fortsätta på den målning jag nyss påbörjat. Det var ett tag sedan sist. Haft lite mycket för mig.
Det blir kanske en bild då på det jag hunnit med. Just nu är det inget att visa.

Målandet satt på undantag?

Det har inte blivit så mycket gjort inom måleriets ramar på sista tiden. Jag har bara påbörjat en ny målning. Vi får se när jag fortsätter på den.

Det har skett så mycket annat. Dels har jag varit strängt sysselsatt i stugan med sysslor både inne och ute och när vi kom hem så var det fullt upp med mina uppgifter inom bostadsrättsföreningen. Och så har det hänt en hel del inom släkten som gör att man s a s tappat fotfästet för en tid (se min blogg "Brittis andrum")

Just nu känns det avlägset med målandet på annat än Måndagsmålarna på ABF. Vi får se - jag kommer nog att behöva den avkoppling som målandet ändå ger. Men just nu gungar det under fötterna.

Solvagnen uppfyller Mayakalenderns spådom?

Det har varit en stor glädje för mig att måla den här tavlan. Jag vill peka på det faktum att österns intresse för människans inre landskap håller på att överföras till den växande skaran andligt intresserade människor i väst. En integrering av det fysiska och andliga.

Bilden är helt platt men mandalan (yantran) på vagnen har kraftig 3D-effekt. Med rätt sorts 3D-glasögon kan man se att yantran är som en boll som både går inåt och utåt i bilden. Detta för att visualisera den rymd som finns inom oss alla och väntar på att få blomma ut.

Jag har arbetat hårt på att använda bara färger som dalmålarna använde under sin storhetstid under 1700 - 1800-talet. Jag hade ett himla snärj att få fram 3D-effekten med den typen av färger.

Bilden är en blandning av Rättviks- och Leksandsmåleri. Kurbitsen till vänster är inspirerad av Kers Erik JönsSon (1802-1851) från Leksand. Så även ryttaren. Hästen är dock en något förändrad Rättvikshäst. Trädet till höger är typiskt för Rättviksmålarna. Den nedre bården ska symbolisera kärleken till allt växande och den övre bården ser jag som en symbol för att den slöja som skymmer vårt verkliga seende (maya) är på väg att försvinna som morgondimman för solen.

Som en liten kuriosa(?) kan nämnas att det bara är ca 7 veckor kvar (28/10) innan förutsägelserna i Mayakalendern enligt Carl Johan Callemans tolkning fullbordas och mänskligheten går in i ett upplyst tillstånd.

Jag provar och provar ...

Som jag skrev i förra inlägget så håller jag på att måla en manDALA där motivet är en häst (lik Rättvikshästen) som drar en vagn med en stor, rund cirkel där en klassisk mandala skall målas in i cirkeln. F ö är motivet uppbyggt på s k kurbitsmålning, eller dalmålning som det egentligen borde kallas.

Det är meningen att madalan i vagnen ska målas så att den får 3D-effekt. Men färgen måste harmoniera med de gamla jordfärgerna som användes i dalmåleriet på 1700-1800talet. Inte helt lätt eftersom 3D-effekten uppstår just ur hur färgerna kombineras. Jag har gjort flera kopior av själva mandalan och provar mig fram. Men än så länge har försöken inte varit särskilt lyckade. Jag vill inte lägga ut någon bild ännu eftersom så mycket återstår.

Kan just undra varför jag utsätter mig slika utmaningar!

Jag bara målar och målar och nu är det inte duschen.

Jag är nu så inne i mitt måleri att jag glömmer både mat och sömn. Jag håller på med en tavla som jag kommer att kalla Solvagnen. Oj, vad kul det är! Jag har redan tidigare märkt att jag börjar dregla(!) när jag är hårt koncentrerad på att måla och nu är hakan våt hela tiden. Tur att det bara är CG och jag här i stugan.

Målningen av duschväggen är redan klar och nu är det dags göra något åt golvet. Men vi ligger lite på beslutet för jag tycker att det blev ganska bra med en ordentlig rengöring med T-sprit. Research på internet gav rådet att försöka få bort järnbeläggningarna med oxalsyra. Ska försöka med det men måste först kolla att det inte skadar vinylmattan. CG vill att vi målar och jag är tveksam. Men det beror nog mest på att det är jag som gör jobbet.

Jag bara målar och målar. Men just nu är det en dusch!

Om ni visste vad jag längtar efter att få sätta tänderna i ... nej naturligtvis penslarna på duken som står klar att ta emot mina färger för att där långsamt och njutningsfullt skapa motivet med Rättvikshästen med sin ryttare från 1700-talet som drar vagnen med den klassiska mandalan för att triumferande basunera ut att här kommer vi med frid och harmoni!! Det där blev nog lite väl högtravande och rörigt men ni förstår säkert vad jag menar.

Men verkligheten vill annorlunda. Jag MÅSTE måla klart i duschrummet här i stugan. Väggarna är klara men golvet står nu på tur. Jag har gnuggat och gnuggat med rödsprit och blir bara lulligare och lulligare av ångorna. Experter har noga förklarat hur viktigt det är att golvet är ordentligt rengjort innan jag lägger på häftgrund och därefter 2 lager färdigfärg. Annars blir det misslyckat. Men duschrummet måste målas. Den tidigare målade glasfiberfärgen har blivit alldeles brun av vårt järnhaltiga vatten. Och golvet ser inte bättre ut.

Därför törs jag inte börja med tavlan förrän duschen är klar. Risken är stor att det annars inte blir klart innan vintern. Jag är alldeles för frestad att ta tag i motivet i stället och min självdisciplin är svagare än jag kunde ana. Så jag får fortsätta ett tag till att längtansfullt kasta blickarna på duk, färg o penslar som ligger uppradat på bordet i väntan på att jag börjar.

ManDALA nr 20 "Astrasu i himlen", ett minne av Utöya-massakern

Nu är ManDALA nr 20 i guld på svart botten färdig.  Av samma mönster som en jag tidigare målat.

Den tidigare målningen (Nr 19 Astrasu från Rätwijk, se tidigare inlägg) går mest i rött och är en kopia av mönstret i vardagshalsklädet (astrasu (halstrasa) på Rättviksmål) till Rättviksdräkten. Den var tänkt att skildra (och hylla) tidigare generationers slit i vardagen samtidigt som jag i mandalans form får med vår vandring mot en syntes med vårt inre liv och vår längtan efter harmoni och glädje.

Men så fick jag för mig att det skulle se väldigt dramatiskt ut om samma mönster visades i enbart guld mot svart botten. Sagt och gjort. Allt eftersom målningen växte fram fick jag visionen av tillståndet i himlen i en sfär av harmoni, musik, glädje. Så jag började se målningen som "Astrasu i himlen". Men samtidigt som jag arbetade med målningen hände den fruktansvärda massakern i Utöya, Norge 22 juli, då så många ungdomar fick sätta livet till.  Den här tavlan målades med känslan av dessa ungdomars död i sinnet. För mig är den här tavlan lika mycket en hyllning till dessa ungdomar och jag hoppas de har det bra där uppe i de högre sfärerna. Jag hoppas min dotter Christina tycker detsamma, för tavlan är till henne, nämligen. Jag vet att Utöya-massakern påverkat också henne oerhört mycket.

Nu i kväll såg jag på TV delar av den minnesceremoni som hölls i Oslo för de döda från massakern och bombdådet. Jag blev djupt tagen av den värme, styrka och beslutsamhet som präglade ceremonin. En samlad beslutsamhet från hela Norden att bekämpa sådan extremism, inte med våld utan med kärlek. Jag tänker på det bevingade orden som tydligen en ung flicka hade fällt i samband med ohyggligheterna:" Om en människas hat kan åstadkomma så mycket. Vad ska då inte åstadkommas av många människors kärlek" (Jag är osäker på den exakta ordalydelsen. Om någon vet - skriv gärna en kommentar)

Snålheten bedrar visheten

Nu var det dags att grunda duken som ska vara underlag för min grandiosa {;o)} målning om österlandets visdom om själen och dess väg till västerlandet (se förra inlägget).

Duken skulle alltså grundas. Jag målar ju med akrylfärger och då ska grundningen vara av samma slag. Jag är ekonomisk, till gränsen snål, säger CG och brukar köpa vanlig, vit grundfärg för väggar för grundstrykning av dukarna. Men nu var vi ju i stugan och den burken fanns i lägenheten 3 mil bort. Så jag letade överst i en garderob där jag förvarar färgslattar från våra måleriarbeten på stugan. Hittade en relativt fräsch burk med anonym text: "INOMHUS Måla din egen vägg så får du det bästa färgprov som går att få. Bas A". Det lät ju betryggande. Färgen kändes lite seg när jag strök på den men den var vit och fin i alla fall och luktade inte lösningsmedel.

När den torkat skulle den få en önskad nyans genom en ny, tonad strykning. Men då använder jag mina vanliga "konstnärsfärger".  Jag ville ha fram en äggskalsliknande grundton. Jag blandade till en riklig slatt (vill inte riskera att färgblandningen tar slut när halva duken är struken för det är nästan omöjligt att få samma ton igen). Började glatt stryka på färgblandningen. Men nu uppstod något konstigt. Färgen liksom sögs in i grunden, blev trög och fick tendens att klumpa ihop sig. Fastnade liksom i grunden. Gick inte alls att få jämn och slät som förväntat. Så det var bara att inse att duken var förbrukad innan den knappt var påbörjad Så vad det var för färg jag hittat i garderoben har jag ingen aning om. Någon som vet?  

Så det blev till att åka till Clas Ohlson i Insjön och hoppas att de hade duk med samma mått (skissen var ju redan klar). Tyvärr fanns bara en duk som var 5 cm högre än den förbrukade. Men jag har konstaterat att motivet vinner på lite mer "luft". Så nu har jag grundat den nya duken (med mina "konstnärsfärger") och ska nu bara ströppla på lite "flugskit". Ni vet - de gamla dalmålningarna var ju lite prickiga av flera 100 års användning.

Och jag har lärt en läxa - det är inte alltid så bra att vara så ekonomisk.

PS. Just nu sufflerar CG (som läser FK på sin egen laptop) att Clas Ohlson har minskat sin försäljning på grund av att deras nya butiker (samt butiken i Insjön) har mist sin gamla charm. Och vi håller med till 100%. Det har blivit alltför mycket IKEA över butiken. CG, som tidigare var en mycket trägen besökare, och kund, på CO vill nu inte ens längre åka dit. DS

Effekten av en garderobsdörr som inte går att stänga.

Så här ligger det till. I ett par år har jag haft en målarduk, 40 x 60 cm i garderoben. Måtten på duken och hyllorna i garderoben gör att dörren inte går att stänga när duken är där. Till min stora irritation. Jag har länge insett att jag borde s a s måla upp duken så den inte längre irriterar mig. Ett vanligt naturmotiv intresserade inte mig, inte heller ett porträtt. Jag är helt enkelt såld på manDALA-motiv (se min profiltext). Och häromdagen dök en bild upp i mitt huvud som skulle passa på duken. Det blir ManDALA nr 21 "Solhjulet".  En häst med ryttare i 1700-tals Dalastuk omgiven av "kurbitsar" drar en vagn med ett "Solhjul" i form av en klassisk mandala. Det ska åskådliggöra att österlandets insikt i livets inre mysterier nu är på väg även till oss i västerlandet.

Dom som följt min blogg vet, att jag har en idé om att i mina målningar arbeta för fred i världen och enligt mitt sätt att se sker det genom att måla bilder som är en kombination mellan österlandets stora intresse för människans inre, själen, symboliserat genom deras berömda mandalas och västerlandets stora fokus på det materiella. Jag anser att vi ska ha balans mellan båda synsätten för att få ett fullödigt liv. Därför kombinerar jag båda världsdelarnas åskådning i form av en ManDALA. Och eftersom jag är uppfödd i hjärtat av Dalarna, dvs vid Siljan och insupit fiolmusik och dalmåleri med modersmjölken så känns det naturligt för mig att använda dalmåleriet som signum för västerlandet.

Senaste målningen står lutad mot väggen lite i skymundan.

Det har varit flera vackra dagar här ute i stugan. Jag har slagit en stor del av tomten med lie, räfsat ihop och kört bort. Jag har plockat hallon och kokat ca 2 kg hallonmarmelad, badat och haft det allmänt skönt. Eftersom jag är känslig för värme så har jag tagit det väldigt lugnt under den varmaste tiden på dagen. Målandet har fått stryka på foten under de här dagarna. Den senaste ofärdiga målningen står lutad mot väggen lite i skymundan. Jag sneglar på den ibland och inser att det är mycket mer jag vill göra med den men det får vänta tills det blir målarväder. Så jag återkommer.

Tragedin på Utöya i Norge gör min målning än mer angelägen.

Tragedin med bombdådet i Oslo och dödsskjutningarna på Utöya i Norge har verkligen berört oss. En högerextrem norrman tycks ensam ha åstadkommit denna förödelse. CG och jag har följt sändningarna hela dagen.

Vad kan jag som medmänniska göra för att hjälpa? Jag kan inte låta bli att tänka på talesättet: "En människa kan inte göra allt men alla kan göra något". Att ställa mig på gator och torg och protestera är inte min stil. Jag känner i stället att det blir än mer viktigt för mig att visa min åsikt genom att måla mina mandalas på det sätt som jag känner för. Jag inser också att det är viktigt att jag förklarar mina målningar som annars kan vara svåra att förstå. Men jag är säker på att om en förklaring medföljer så står betydelsen helt klar för alla.

Länge har jag närt en stark önskan att i bild kombinera österlandets syn på vikten av en inre harmonisk livshållning  med västerlandets fokusering på det fysiska och materiella. Jag anser att båda förhållningssätten är lika viktiga. Människor i österlandet åskådliggör sin livsåskådning i mandalans runda form som sätter fokus in mot mitten, mot vårt inre. Västerlandets materialism vill jag åskådliggöra med att i målningen infoga element som ger starka intryck av det jordnära och fysiska.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Rättvik i hjärtat av Dalarna och alltid har fascinerats av dalmåleriet (kurbitsmåleriet) så faller det sig naturligt att använda mig av de "kurbitsar"  (krusningar) som de berömda dalmålarna gjorde under dalmåleriets storhetstid (1750 - 1850). Dessa dalmålare kom ur ofattbart fattiga förhållanden och de försörjde sig, och sin ofta talrika familj, med att "krusa" väggar, skåp mm med de berömda, vackra kurbitsarna. Målningarna var ofta sprungna ur Bibeln så som dessa fattiga målare uppfattade den. I dessa bilder med sina vackra "krusningar" kan man ana deras stora längtan efter en bättre värld.

Jag känner en stor glädje och tillfredsställelse när jag arbetar fram mina mönster där jag kombinerar mandalans cirkelform med sitt fokus på fred och harmoni  i mitten, med det jordnära dalmåleriets längtan efter en bättre tillvaro. Jag älskar att arbeta fram mönstren med hjälp av gradskiva, passare och räknedosa. Där får jag utlopp för min tekniska läggning. Mönstret kalkeras över på en duk och sedan får jag frossa i det lustfyllda arbetet att färglägga alltsammans.

Det finns säkert de som ryser av mitt vanvördiga sätt att hantera det heliga dalmåleriet och några av de gamla berömda dalmålarna roterar nog flera varv i sina gravar över mitt tilltag. Men några kanske ler och önskar mig lycka till.

Som ni ser, kallar jag min blogg "Brittis ManDALA-art" eftersom jag verkligen inte målar traditionella mandalas. Dessutom kommer ju Dalarna med på ett hörn också. Inte helt fel, tycker jag. Gå även gärna in på "Brittis andrum" (länk till höger) där jag skriver om annat som jag finner intressant. Där finns även länkar till annat som jag själv ofta läser.

Mandala nr 20 Astrasu i guld. Den ofullbordade

För ett par dagar sedan började jag på en ny mandala, helt i svart och guld, som bygger på samma mönster som mandala nr 19 Astrasu från Rätwijk.

Medan nr 19 "Astrasu från Rätwijk" i sig ska spegla våra förfäders hårda arbete i jordbruket i det fysiska livet (vardagshalsduken till Rättviksdräkten) så ska nr 20 "Astrasu i guld" spegla den tänkta tillvaron på "andra sidan".

Men kom inte och säg att tillvaron på "andra sidan" är mindre arbetsam! Guldfärgen ville inte täcka. Jag lade på minst 3 lager guldfärg innan jag gav upp och ringde min mandalalärare Erik Grind i Falun. Han skrattade rått (sadistiska anlag?) men talade sedan glatt om att det kan enkelt åtgärdas. Lägg en grund med titanvitt och raw sienna. Måla sedan med guldfärg.

Så nu har jag nyss blandat till en grund som jag lagt på en blomma överst i mitten. Nu ska det torka sedan stryka med guldfärg. Får se om grunden borde vara mörkare. I så fall får jag göra en ny blandning och försöka igen.

Undrar just hur många strykningar det här blir innan målningen är klar. Jag återkommer troligen i frågan.

Mandala nr 19 Astrasu från Rätwijk

 Mandala nr 19 Astrasu från Rätwijk är nu klar.
 Mönstret är taget från "astrasun" (halsduken) som hör till Rättviksdräktens vardagsdräkt. Jag gillar verkligen mönstret. Den andas respekt och glädje över naturens mångfald och gör mig glad varje gång jag ser på den.

Även här känner jag glädje över att kunna binda samman österlandets andliga mandalastruktur med västerlandets materiella fokus. För mig andas bilden glädje och förundran över att vi faktiskt finns till och dessutom har möjlighet att glädjas över vår materiella välfärd som möjliggjorts av våra strävsamma förfäder. Vi kanske t o m törs andas förhoppningen att vi snart fullföljt vår strävsamma vandring över våra oändligt många liv.

Men .....  Vad tycker ni? Ska blomsterslingan på kanten vara kvar? Jag är själv tveksam. Det ser kanske lite för plottrigt ut. Passa på att tala om vad ni tycker om detta. Det går troligen att måla över den om jag slipar lite försiktigt. Måste prova  först.

Håll till godo.

Slotts Barbro på catwalken i Paris med kurbitsmönster

På Folkmusikens Hus i Rättvik visas nu på torsdagar en trevlig utställning om Slotts Barbro från Fjäkelmyra i Borlänge och hennes kurbitsmåleri som numera bl a kan skådas på kläder och sidenschalar direkt från Paris modevärld. 

Chefsdesignern Marco Zanini från Rochas modehus var fascinerad av Dalarnas kurbitskultur och bad Slotts Barbro att måla några motiv för catwalken i Paris. Och kläderna med hennes motiv visades under vårens modevisningar.  Om det blev succé vet jag inte. Det visar sig väl så småningom om kurbitsmönster på blusar och schalar börjar dyka upp i affärerna.

Utställningen visar Slotts Barbros måleri och en stor del handlar om hennes inhopp i modevärlden. Den är öppen på torsdagar mellan kl 13 - 16 (tror jag det var) fram till ungefär mitten av augusti och kostar 40:-. Jag tyckte i alla fall att det var väl använda pengar.

Mandala nr 19 "Astrasu från Rätwijk"

Åskan har verkligen ställt till problem för oss och det blev en dyr affär. En sprillans ny laptop till CG bl a.
Nu är lugnet återställt och vi kan börja njuta av den extrema värmen som just nu råder. Det är för varmt för att ägna sig åt trädgårdsarbete så jag har i stället gett mig i kast med den nya mandala som jag gått och sugit på i mer än en veckas tid. Jag lägger in en bild som CG tog i morse ute på altanen. Det går nog att ana att jag har det bra. Jag har egentligen hunnit mycket längre på målningen men jag ämnar visa bilder lite mer från början senare. Kanske det blir ett bildspel. t o m.

Jag kommer att kalla manDALAn för "Astrasu", vilket betyder "halstrasa" eller halsduk på Rättviksmål. Mönstret är nämligen hämtat från den halsduk som förr användes till vardags och nu ingår i Rättviksdräkten. Mer kommer senare för nu har jag inte tid. Jag vill måla.
Håll till godo.

Nya mönster står på kö för att bli förevigade.

Det dröjer nog innan det blir något målat. När det är fint väder vill jag vara i stugan (när inte barnen ockuperar) och sätta händerna i den vildvuxna tomten. Men när det regnar, då ska allt penslarna åka fram!

Jag skrev i förra inlägget att jag har en mandala på näthinnan som pockar på att bli verklighet men den bilden har fått vika för en annan. Jag fick syn på en servett med ett mönster som gav mig ståpäls av fröjd. Mönstret väckte nya idéer som nu bearbetas i det fördolda medan jag rensar ogräs, släpar ris och tar ned små träd mm. Vi får se när det växer fram på duken

Ett fruktansvärt åskväder har dragit fram och gjort båda våra datorer obrukbara för cyberkontakt vilket skapat en del strul för oss. Det blir i alla fall ett dyrt åskväder.

En ny mandala med stort inslag av dalmåleri på näthinnan.

Alla tankar på att plocka fram målargrejerna är f n som bortblåsta. Ungefär 10 års försummad vård av trädgården i stugan behöver tas igen. Och det gör jag gärna. Släpar ris, klipper "ugglor", sår fröer, planterar plantor mm. Jag har också byggt en ny kompost med 2 fack. Den gamla höll på att ramla ihop pga röta i virket.  Nu finns det två nya kompostbingar och på högen av halvförmultnat material tronar 3 squash-plantor som växerså det knakar.

Men under tiden har en ny mandala börjat växa fram på näthinnan med mycket inslag av dalmåleri. Så några dagar med grått, regnigt väder ska nog locka fram färgerna och penslarna. Och då kommer jag att vara jättetaggad.

Måndagsmålarnas vernissage på ABF i Rättvik

Idag fick jag den stora äran att skylta på DalaDemokratens Rättvikssida med bild och allt. Det var en ung reporter som kom till Måndagsmålarnas vernissage på ABF i Rättvik och intervjuade oss om vår verksamhet. Och jag fick äran och nöjet att berätta om min avsikt med mitt måleri.

Det skulle inte förvåna mig om några retar sig på mitt sätt att vanvördigt hantera vårt kära kulturarv, Dalmåleriet. Vända kors och tvärs på "kurbitsarna" som som jag gör! Jag kan tänka mig att några av de gamla målarna roterar flera varv i sina gravar över mitt tilltag.

Men jag har ett djupt, och för mig angeläget budskap som jag vill förmedla genom mitt sätt att måla. Jag vill verka för arbetet med att få öst och väst att mötas i fred och vänskap. Det gör jag genom att förena Österlandets sinne för andlighet och mystik i mandalans form med Västerlandets fokus på det fysiska och materiella gestaltat genom dalmåleriet. Jag är övertygad om att både öst och väst har behov av att samordna dessa energier, var och en på sitt sätt.

En del eldsjälar åker ut som volontärer, en del håller föredrag. Jag har valt måleriet för att visa vad jag vill säga. Men jag är medveten om att det nog tarvar en förklaring. 

Synd bara att jag tydligen uttalade ordet "mandala" slarvigt för reportern stavade det "mandela". Jag rådde honom att googla på ordet och han lär inte fått det så lätt vid datorn.

Vernissage på ABF i Rättvik

Just nu pågår utställning av Måndagsmålarnas insatser på ABF i Rättvik. Det var vernissage i går och den var välbesökt.

Jag har min tavla Dalakrus samt en akvarell med motiv från en ö utanför Bergen i Norge med på utställningen.

Jag hade förmånen att få berätta om avsikten med min mandalamålning för DD:s reporter. Hoppas det kommer i tryck.

Tavlan kan ses lite bättre om du scrollar några inlägg neråt bland inläggen. Där har jag lagt ut flera bilder hur tavlan kommit till - från idéstadiet med alla matematiska beräkningar med passare, gradskiva och miniräknare och vidare genom målandets alla stadier.

Dalmålaren Målar Erik EliasSons "hummerklo" är en tulpan.

I förra inlägget skrev jag att Målar Erik EliasSon (1754-1811) var känd för sin s k "hummerklo" som han gärna tog med i sina dalmålningar. Jag menade där att den i stället mest liknar en tulpan, en s k papegojtulpan. Men drog i samma tangenttryckning den slutsatsen att papegojtulpaner inte fanns på den tiden.

Men häromdagen var jag in ett ärende på Kulturhuset i Rättvik och stötte där på Roland Andersson (Textil-Andersson), han som är en av författarna till det fantastiska verket Dalmåleri, ett mastodontverk om 608 sidor. Han satt där och vävde på den 628m långa mattan som ska läggas ut på vår berömda "Långbrygga"! Jag talade med honom om den där "hummerklon" och fick då veta att det inte alls skulle föreställa en hummerklo - det föreställde en tulpan! Och det kanske inte alls är så konstigt. Tulpanlökar var ju oerhört dyra och eftertraktade för ett par 100 år sedan, speciellt i Holland. Folk satsade både hus och hem för en sällsynt lök. Så nu är det missförståndet tillrättalagt.

Mattan till Långbryggan, då? Vad är det för stolleri? Jo, något ljushuvud har kommit med idén att vår berömda Långbrygga behöver en matta. Bryggan är 628 m lång, så nu vävs det, förutom i Kulturhuset - både dag och natt i Rättviks alla skolor och bystugor. Mattrasor av alla former o färger skänks av Rättviksborna. När den beräknas vara klar, vet jag inte men styckena som vävs på olika håll ska väl antagligen sys ihop till lagom långa längder och pryda Långbryggan till semestern(?). Undrar var den ska förvaras på vintern? Kul grej i alla fall och samtidigt lär sig ungdomarna att väva. Jag borde kanske gå dit jag också och lära mig väva. Jag hade alltid annat för mig när mamma vävde.

Mandala nr 18 Dalakrus är klar

 Idag har jag jobbat i flera timmar för att få klar Mandala nr 18. Jag har döpt den till Dalakrus för det är verkligen mycket "krus" i den.

Det har varit så kallt ute, -27 grader hela dagen trots ett strålande solsken, att det inte var något svårt beslut att plocka fram målargrejerna och ägna mig åt det i stället för att gå ut i solskenet.

 Resultatet blev i alla fall att jag blev klar med min dala-mandala och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den. Både Rättviksmåleri och Leksandsmåleri fick sin del den här gången. Målar Erik EliasSon(1754-1811), eller möjligen hans äldre bror Elias EliasSon (1749-1789), båda från Utanåker i Rättvik, är kända för det berömda  "hallonet" (eller druvan) samt den mystiska "hummerklon" (som jag tycker ser ut som en papegojtulpan. Men de fanns ju inte på den tiden). De svulstiga blomsteruppsatserna är inspirerade av Ullvimålarna i Leksand. Bården jag målat på kanten har inspirerats av målaren  Back Erik Andersson (1778-1847), också från Ullvi i Leksand. Samma bård syns förresten runt målningen på den här bloggens logga.

Den här gången fick kurbitsen ta överhanden så man får konstatera att den blev väldigt "fysisk". Jag får fjäska för öst i nästa målning i stället.

Mandala nr 18, dag 7

Jag har faktiskt målat en del sedan sist men - som jag skrev i förra inlägget - annat har kommit emellan så jag har inte skrivit här på bloggen. Men en bild har jag tagit på mandala nr 18 i alla fall. Jag hade inte tänkt visa något foto förrän målningen är helt färdig men jag har ändrat mig. Här kommer den.
Krusidullerna längst ut (dalmålarna kallade det för "krus" på 1700 - 1800-talet) är bara skissade. Dessutom hade jag tänkt måla en bård på sidorna. Vad det blir vet jag ännu inte.

Mandala nr 18, dag 6

Nu har jag inte målat så mycket på ett par dagar. Annat har kommit i vägen. Men jag visar en bild av vad jag åstadkommit i alla fall.

Nästa åtgärd blir att fixa till "urnorna" i mitten. Det ska bli dalmåleri-stuk på dom också. Sedan blir det mer krusiduller även i ytterkanterna.

Ett av kurbitsmålarnas (1750 - 1850-talet) viktigaste åsikt var att det inte skulle vara några tomma ytor. När de målade sina motiv på väggar och skåp hos sina bättre bemedlade kunder så målade de in sina "kurbitsar" överallt där det fanns en tom yta att täcka. Googla på "kurbits" gärna på Wikipedia, "dalmålning" eller "rosmålning" så kan ni se exempel.

Hrmmm: När jag betraktade fotot här på bloggen så kom jag till slutsatsen att jag nog ska göra "rosen" som sticker upp alldeles ovanför urnkanten lite större. Jag tror, att det blir bättre balans då. Hoppas den vita färgen kommer att täcka bra över det mörkblåa. Det kommer att behövas.

Mandala nr 18, dag 5

Idag har jag målat i flera timmar. Härligt! Jag gjorde bara en liten brejk för att gå iväg och handla lite. Och så har jag ju förstås läst tidningarna, fikat och löst sudokun som jag faktiskt klarade idag. Snart ska jag laga middag åt oss.

Fortfarande är målningen långt ifrån klar. 4-klövern i mitten är bara grundad för att jag ska se om färgerna är ungefär som jag vill ha dom. Och på kurbitsarna i ytterkant saknas fortfarande en massa krusiduller. Men det är ju en dag i morgon också. Nu börjar det skymma så det är lika bra att sluta för idag. Att måla i dagsljus är fortfarande överlägset alla nya fina typer av belysning som poppar upp.

Mandala nr 18, dag 4

Idag hade jag svårt att slita mig från målningen fastän det var en sådan fin och solig dag med plusgrader t o m. Helst hade jag velat vara inomhus och måla hela dagen men en granne sade åt mig på skarpen att jag borde gå ut och lapa lite D-vitaminer. Så jag gjorde det och fick en vidunderligt skön promenad i solskenet på Siljansisen.

Men sedan skyndade jag mig in och återvände till färgerna. Jag är långt ifrån klar, men lite kurbitskrusiduller lyckades jag plita dit i alla fall.

I morgon blir det inget måla av för då ska jag till Falu lasarett och kolla hur det fortgår med hjärtsvikten. Och så ska vi passa på att hälsa på en god vän som ligger inne där. Den vän som fick Mandala nr 16 Energy Wheel, som visas i ett inlägg här på bloggen som jag gjort tidigare.

Mandala nr 18, dag 3

Jag har hunnit med att måla lite idag också. Fortfarande söker jag mig fram till de rätta färgerna så det kommer att hända mycket med målningen innan den är klar. Men hit har jag hunnit nu i alla fall.

Mandala nr 18, dag 2

Jag började redan i går att svagt färglägga några av delarna på tavlan men blev ganska snabbt klar över att jag inte var nöjd med delar av motivet. Så det blev till att göra om mönstret och försöka infoga det i det redan överförda motivet. Inte helt lätt, kan jag lova.

Den som synar bilderna noga kan se att just centrum är ändrat. Jag har nyss försökt kopiera över det till duken och inlemma det i det tidigare motivet så att grundningen inte störs. Det är ju näst intill omöjligt att lappa och laga i grundfärgen, som är lite svagt äggskalsfärgad.

På ritningen har jag lagt till lite mer gröna blad kring den s k "hummerklon" som är så specifik för Målar Erik Eliasson, som anses vara kurbitsmåleriets fader (med risk för att jag trampar folket i Gärdsjö med omnejd på tårna).

Reta er inte på att färgerna är allt annat än representativa. Det är bara ett litet prov för att se åt vart det lutar. Jag lovar att hålla mig till traditionens färger så gott det går. För den som retar sig på att jag tar med Rättviksmålarens "hummerklo" medan övriga detaljer påminner om Leksandsmåleriet så beror det på att Ullvimålarnas svulstiga stil faktiskt passar bättre i mandalamåleriet. Men jag lovar att försöka få fram en stiltrogen "Rättviksmandala" senare.

Hej å hå vad kul det här är!!

Nu har jag börjat med mandala nr 18

Nu har jag fått lust att börja måla igen.

Med en dåres envishet har jag fastnat i min idé att propagera för att ena öst och väst genom att kombinera österlandets andliga mandalas och västerlandets fysiska måleri. Och eftersom jag bor i hjärtat av Dalarna så ligger det nära till att det blir det s k kurbitsmåleriet. Den här målningen ska bli spännande att göra. Jag har inte färgerna riktigt klart för mig ännu. Det får bli en överraskning. Om det verkar bli lyckat så ska jag fota de olika stegen och lägga ut här på bloggen. Jag lägger ut mönstret i kväll. Får se om det blir mer i morgon.

Jag gillar att sitta och pilla med ett motiv och finslipa i det oändliga. Jag mediterar fram motivet och sedan börjar jag skissa. Linjal, gradskiva, passare och miniräknare är mina arbetsredskap i början. Det gäller att vara noggrann. Någon millimeters miss kan förstöra hela strukturen.Sedan gäller det att föra över mönstret på en preparerad duk.

Själva målandet är rena avkopplingen och är liksom bonus för allt slitet med mönstret. Att måla av ett redan färdigt mönster som någon annan gjort är inget för mig. Nej, hemgjort ska det vara!

Mandala nr 17, Lyckostjärna för 2011

 Trots att jag har haft gott om tid att måla under jul och nyår så har det inte blivit av. Förkylning, svår hosta och annan sjukdom i familjen har gjort att jag helt saknat lust att ta fram färg och penslar. Men nu har jag lagt sista handen vid en mandala som stått och samlat damm ett tag.

Egentligen är tavlan en kopia i större format av den mandala nr 16 Energy Wheel som jag gett till en svårt sjuk vän. Men då en kopia alltid en kopia och eftersom jag var så glad att jag äntligen kände mig frisk igen så svävade jag ut ordentligt med färger, glitter, punkter och stenar. Jag bara kände att det är en lyckostjärna för år 2011.
Kom gärna med namnförslag. 

När jag nu jämför med originalet, Mandala nr 16 Energy Wheel (scrolla ner en liten bit) så måste jag nog säga att originalet är bättre. Den nya, större ser liksom halvfärdig ut. Tycker ni inte det?