Senaste målningen står lutad mot väggen lite i skymundan.

Det har varit flera vackra dagar här ute i stugan. Jag har slagit en stor del av tomten med lie, räfsat ihop och kört bort. Jag har plockat hallon och kokat ca 2 kg hallonmarmelad, badat och haft det allmänt skönt. Eftersom jag är känslig för värme så har jag tagit det väldigt lugnt under den varmaste tiden på dagen. Målandet har fått stryka på foten under de här dagarna. Den senaste ofärdiga målningen står lutad mot väggen lite i skymundan. Jag sneglar på den ibland och inser att det är mycket mer jag vill göra med den men det får vänta tills det blir målarväder. Så jag återkommer.

Tragedin på Utöya i Norge gör min målning än mer angelägen.

Tragedin med bombdådet i Oslo och dödsskjutningarna på Utöya i Norge har verkligen berört oss. En högerextrem norrman tycks ensam ha åstadkommit denna förödelse. CG och jag har följt sändningarna hela dagen.

Vad kan jag som medmänniska göra för att hjälpa? Jag kan inte låta bli att tänka på talesättet: "En människa kan inte göra allt men alla kan göra något". Att ställa mig på gator och torg och protestera är inte min stil. Jag känner i stället att det blir än mer viktigt för mig att visa min åsikt genom att måla mina mandalas på det sätt som jag känner för. Jag inser också att det är viktigt att jag förklarar mina målningar som annars kan vara svåra att förstå. Men jag är säker på att om en förklaring medföljer så står betydelsen helt klar för alla.

Länge har jag närt en stark önskan att i bild kombinera österlandets syn på vikten av en inre harmonisk livshållning  med västerlandets fokusering på det fysiska och materiella. Jag anser att båda förhållningssätten är lika viktiga. Människor i österlandet åskådliggör sin livsåskådning i mandalans runda form som sätter fokus in mot mitten, mot vårt inre. Västerlandets materialism vill jag åskådliggöra med att i målningen infoga element som ger starka intryck av det jordnära och fysiska.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Rättvik i hjärtat av Dalarna och alltid har fascinerats av dalmåleriet (kurbitsmåleriet) så faller det sig naturligt att använda mig av de "kurbitsar"  (krusningar) som de berömda dalmålarna gjorde under dalmåleriets storhetstid (1750 - 1850). Dessa dalmålare kom ur ofattbart fattiga förhållanden och de försörjde sig, och sin ofta talrika familj, med att "krusa" väggar, skåp mm med de berömda, vackra kurbitsarna. Målningarna var ofta sprungna ur Bibeln så som dessa fattiga målare uppfattade den. I dessa bilder med sina vackra "krusningar" kan man ana deras stora längtan efter en bättre värld.

Jag känner en stor glädje och tillfredsställelse när jag arbetar fram mina mönster där jag kombinerar mandalans cirkelform med sitt fokus på fred och harmoni  i mitten, med det jordnära dalmåleriets längtan efter en bättre tillvaro. Jag älskar att arbeta fram mönstren med hjälp av gradskiva, passare och räknedosa. Där får jag utlopp för min tekniska läggning. Mönstret kalkeras över på en duk och sedan får jag frossa i det lustfyllda arbetet att färglägga alltsammans.

Det finns säkert de som ryser av mitt vanvördiga sätt att hantera det heliga dalmåleriet och några av de gamla berömda dalmålarna roterar nog flera varv i sina gravar över mitt tilltag. Men några kanske ler och önskar mig lycka till.

Som ni ser, kallar jag min blogg "Brittis ManDALA-art" eftersom jag verkligen inte målar traditionella mandalas. Dessutom kommer ju Dalarna med på ett hörn också. Inte helt fel, tycker jag. Gå även gärna in på "Brittis andrum" (länk till höger) där jag skriver om annat som jag finner intressant. Där finns även länkar till annat som jag själv ofta läser.

Mandala nr 20 Astrasu i guld. Den ofullbordade

För ett par dagar sedan började jag på en ny mandala, helt i svart och guld, som bygger på samma mönster som mandala nr 19 Astrasu från Rätwijk.

Medan nr 19 "Astrasu från Rätwijk" i sig ska spegla våra förfäders hårda arbete i jordbruket i det fysiska livet (vardagshalsduken till Rättviksdräkten) så ska nr 20 "Astrasu i guld" spegla den tänkta tillvaron på "andra sidan".

Men kom inte och säg att tillvaron på "andra sidan" är mindre arbetsam! Guldfärgen ville inte täcka. Jag lade på minst 3 lager guldfärg innan jag gav upp och ringde min mandalalärare Erik Grind i Falun. Han skrattade rått (sadistiska anlag?) men talade sedan glatt om att det kan enkelt åtgärdas. Lägg en grund med titanvitt och raw sienna. Måla sedan med guldfärg.

Så nu har jag nyss blandat till en grund som jag lagt på en blomma överst i mitten. Nu ska det torka sedan stryka med guldfärg. Får se om grunden borde vara mörkare. I så fall får jag göra en ny blandning och försöka igen.

Undrar just hur många strykningar det här blir innan målningen är klar. Jag återkommer troligen i frågan.

Mandala nr 19 Astrasu från Rätwijk

 Mandala nr 19 Astrasu från Rätwijk är nu klar.
 Mönstret är taget från "astrasun" (halsduken) som hör till Rättviksdräktens vardagsdräkt. Jag gillar verkligen mönstret. Den andas respekt och glädje över naturens mångfald och gör mig glad varje gång jag ser på den.

Även här känner jag glädje över att kunna binda samman österlandets andliga mandalastruktur med västerlandets materiella fokus. För mig andas bilden glädje och förundran över att vi faktiskt finns till och dessutom har möjlighet att glädjas över vår materiella välfärd som möjliggjorts av våra strävsamma förfäder. Vi kanske t o m törs andas förhoppningen att vi snart fullföljt vår strävsamma vandring över våra oändligt många liv.

Men .....  Vad tycker ni? Ska blomsterslingan på kanten vara kvar? Jag är själv tveksam. Det ser kanske lite för plottrigt ut. Passa på att tala om vad ni tycker om detta. Det går troligen att måla över den om jag slipar lite försiktigt. Måste prova  först.

Håll till godo.

Slotts Barbro på catwalken i Paris med kurbitsmönster

På Folkmusikens Hus i Rättvik visas nu på torsdagar en trevlig utställning om Slotts Barbro från Fjäkelmyra i Borlänge och hennes kurbitsmåleri som numera bl a kan skådas på kläder och sidenschalar direkt från Paris modevärld. 

Chefsdesignern Marco Zanini från Rochas modehus var fascinerad av Dalarnas kurbitskultur och bad Slotts Barbro att måla några motiv för catwalken i Paris. Och kläderna med hennes motiv visades under vårens modevisningar.  Om det blev succé vet jag inte. Det visar sig väl så småningom om kurbitsmönster på blusar och schalar börjar dyka upp i affärerna.

Utställningen visar Slotts Barbros måleri och en stor del handlar om hennes inhopp i modevärlden. Den är öppen på torsdagar mellan kl 13 - 16 (tror jag det var) fram till ungefär mitten av augusti och kostar 40:-. Jag tyckte i alla fall att det var väl använda pengar.