tisdag 19 augusti 2014

Jag gör alla mönster själv.

Jag satt och slö-scrollade bland alla inlägg på min andra blogg, Brittis andrum. Där fanns ett inlägg som hamnat i spam-korgen från en engelsktalande besökare. Hen undrade varifrån jag hämtar designen till mina målningar.

Naturligtvis gör jag alla mina mönster själv. Idén får jag ofta när jag står och diskar. Det går så bra att tänka då och jag har alltid ett syfte, ett budskap, med mina målningar. Jag önskar att alla människor i större utsträckning börjar ta hänsyn till sin själ. Att vårda den och medvetet försöka komma underfund om vad som är viktigt i personens nuvarande liv. Jag tror nämligen att varje människas innevarande inkarnation har ett viktigt syfte och det gäller att komma underfund om vad det är. För egen del förstod jag inte detta förrän efter jag fyllt 50 och mitt liv fick ett väsentligt större innehåll när jag kom underfund med vad som just nu är viktigt för mig att uppmärksamma och försöka förädla.

Sedan sätter jag mig i en skön fåtölj (när jag får tid), går in i djup meditation och försöker skapa mig en inre bild av det jag vill förmedla. Därvid använder jag mandalan som symbol för vårt inre liv och medvetande och kurbitsen som symbol för vårt fysiska liv.

När min inre bild börjat ta form tar arbetet med skissen vid. Därefter skalas bilden upp i den storlek målningen skall ha. Kurbitsen ritas på fri hand men mandalan skapas med räknedosa, gradskiva, passare och linjal. Det är ett mödosamt arbete och fordrar mycken noggrannhet och ibland svåra beräkningar. Mönstret kan ta uppemot två veckor att ta fram. Därefter överförs motivet till målarduken. Själva målandet är den mer lustbetonade delen av målningen.

Mandalan är ju österlandets sätt att ge bild åt vårt eviga, inre liv och med mönstret och färgvalet försöker jag ge betraktaren en bild av vad jag vill förmedla.

Med kurbitsen försöker jag få betraktaren att ana vad jag vill ha sagt om vår fysiska tillvaro. Kurbitsmåleriet kom ju till under 1750-1850-talet då bönderna runt Siljan hade det mycket svårt och många svalt helt enkelt ihjäl. Jordlotterna räckte inte till för att livnära de stora barnkullarna. En del konstnärligt lagda bönder kom då på att de kunde dra runt i byarna och måla skåp och väggar hos bättre bemedlade bönder. På så sätt uppkom det berömda dalmåleriet.

Då jag i själ o hjärta är en djupt rotad Rättvikskulla så känns det så rätt att använda kurbitsen som uttrycksform. Men utvecklingen går mot att vi blir mer och mer "internationella" och det känns nödvändigt att vi närmar oss förståelse för uttrycksformer från andra delar av vår jord. Det skapar förutsättningen för att vi ska få fred på jorden.

Till sist hoppas jag naturligtvis att andra människor kan finna glädje och inspiration genom mina målningar.