Jag är nog ingen äkta konstnär, har jag tyvärr upptäckt. I så fall skulle jag ha setat vid staffliet betydligt oftare. Jag har haft förhinder. Det är nämligen så att jag har möblerat om. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Kvist-Britta, min stora benjaminfikus trivdes inte där den var placerad - långt in i rummet. Så för några månader sedan kallade jag hit mitt barnbarn Alexander som vänligt och utan knot flyttade alla bokhyllorna och alla böckerna. Följden blev att nästan alla möbler också flyttades. Och därmed behovet av ändrad plats för alla tavlor!
Eftersom jag har svårt att bestämma mig och tavlorna obönhörligt skapar hål i betongväggarna när de ska hängas, så blev de stående utmed väggarna "medan jag bestämmer mig"! Så de har stått ganska länge. Men idag slog det till! Nu skulle banne mig tavlorna upp! Och det gjorde dom
Nu hoppas jag att det händer något med den tavla som jag börjat på men inte haft ro att arbeta med på länge. Därav drar jag slutsatsen att jag inte är är någon äkta konstnär. För i så fall skulle lite oreda i bostaden inte hindra mig från att stå vid staffliet.
lördag 6 december 2014
tisdag 19 augusti 2014
Jag gör alla mönster själv.
Jag satt och slö-scrollade bland alla inlägg på min andra blogg, Brittis andrum. Där fanns ett inlägg som hamnat i spam-korgen från en engelsktalande besökare. Hen undrade varifrån jag hämtar designen till mina målningar.
Naturligtvis gör jag alla mina mönster själv. Idén får jag ofta när jag står och diskar. Det går så bra att tänka då och jag har alltid ett syfte, ett budskap, med mina målningar. Jag önskar att alla människor i större utsträckning börjar ta hänsyn till sin själ. Att vårda den och medvetet försöka komma underfund om vad som är viktigt i personens nuvarande liv. Jag tror nämligen att varje människas innevarande inkarnation har ett viktigt syfte och det gäller att komma underfund om vad det är. För egen del förstod jag inte detta förrän efter jag fyllt 50 och mitt liv fick ett väsentligt större innehåll när jag kom underfund med vad som just nu är viktigt för mig att uppmärksamma och försöka förädla.
Sedan sätter jag mig i en skön fåtölj (när jag får tid), går in i djup meditation och försöker skapa mig en inre bild av det jag vill förmedla. Därvid använder jag mandalan som symbol för vårt inre liv och medvetande och kurbitsen som symbol för vårt fysiska liv.
När min inre bild börjat ta form tar arbetet med skissen vid. Därefter skalas bilden upp i den storlek målningen skall ha. Kurbitsen ritas på fri hand men mandalan skapas med räknedosa, gradskiva, passare och linjal. Det är ett mödosamt arbete och fordrar mycken noggrannhet och ibland svåra beräkningar. Mönstret kan ta uppemot två veckor att ta fram. Därefter överförs motivet till målarduken. Själva målandet är den mer lustbetonade delen av målningen.
Mandalan är ju österlandets sätt att ge bild åt vårt eviga, inre liv och med mönstret och färgvalet försöker jag ge betraktaren en bild av vad jag vill förmedla.
Med kurbitsen försöker jag få betraktaren att ana vad jag vill ha sagt om vår fysiska tillvaro. Kurbitsmåleriet kom ju till under 1750-1850-talet då bönderna runt Siljan hade det mycket svårt och många svalt helt enkelt ihjäl. Jordlotterna räckte inte till för att livnära de stora barnkullarna. En del konstnärligt lagda bönder kom då på att de kunde dra runt i byarna och måla skåp och väggar hos bättre bemedlade bönder. På så sätt uppkom det berömda dalmåleriet.
Då jag i själ o hjärta är en djupt rotad Rättvikskulla så känns det så rätt att använda kurbitsen som uttrycksform. Men utvecklingen går mot att vi blir mer och mer "internationella" och det känns nödvändigt att vi närmar oss förståelse för uttrycksformer från andra delar av vår jord. Det skapar förutsättningen för att vi ska få fred på jorden.
Till sist hoppas jag naturligtvis att andra människor kan finna glädje och inspiration genom mina målningar.
Naturligtvis gör jag alla mina mönster själv. Idén får jag ofta när jag står och diskar. Det går så bra att tänka då och jag har alltid ett syfte, ett budskap, med mina målningar. Jag önskar att alla människor i större utsträckning börjar ta hänsyn till sin själ. Att vårda den och medvetet försöka komma underfund om vad som är viktigt i personens nuvarande liv. Jag tror nämligen att varje människas innevarande inkarnation har ett viktigt syfte och det gäller att komma underfund om vad det är. För egen del förstod jag inte detta förrän efter jag fyllt 50 och mitt liv fick ett väsentligt större innehåll när jag kom underfund med vad som just nu är viktigt för mig att uppmärksamma och försöka förädla.
Sedan sätter jag mig i en skön fåtölj (när jag får tid), går in i djup meditation och försöker skapa mig en inre bild av det jag vill förmedla. Därvid använder jag mandalan som symbol för vårt inre liv och medvetande och kurbitsen som symbol för vårt fysiska liv.
När min inre bild börjat ta form tar arbetet med skissen vid. Därefter skalas bilden upp i den storlek målningen skall ha. Kurbitsen ritas på fri hand men mandalan skapas med räknedosa, gradskiva, passare och linjal. Det är ett mödosamt arbete och fordrar mycken noggrannhet och ibland svåra beräkningar. Mönstret kan ta uppemot två veckor att ta fram. Därefter överförs motivet till målarduken. Själva målandet är den mer lustbetonade delen av målningen.
Mandalan är ju österlandets sätt att ge bild åt vårt eviga, inre liv och med mönstret och färgvalet försöker jag ge betraktaren en bild av vad jag vill förmedla.
Med kurbitsen försöker jag få betraktaren att ana vad jag vill ha sagt om vår fysiska tillvaro. Kurbitsmåleriet kom ju till under 1750-1850-talet då bönderna runt Siljan hade det mycket svårt och många svalt helt enkelt ihjäl. Jordlotterna räckte inte till för att livnära de stora barnkullarna. En del konstnärligt lagda bönder kom då på att de kunde dra runt i byarna och måla skåp och väggar hos bättre bemedlade bönder. På så sätt uppkom det berömda dalmåleriet.
Då jag i själ o hjärta är en djupt rotad Rättvikskulla så känns det så rätt att använda kurbitsen som uttrycksform. Men utvecklingen går mot att vi blir mer och mer "internationella" och det känns nödvändigt att vi närmar oss förståelse för uttrycksformer från andra delar av vår jord. Det skapar förutsättningen för att vi ska få fred på jorden.
Till sist hoppas jag naturligtvis att andra människor kan finna glädje och inspiration genom mina målningar.
tisdag 25 mars 2014
Vernissage 5-6 april i Rättvik. Vuxenskolans lokaler.
Jag ställer ut ett antal akrylmålningar under temat Fred, samverkan och andligt uppvaknande.
Jag blandar kurbits- med mandalamåleri. Min avsikt är att peka på behovet av fred och samverkan över gränserna (inte minst just nu när vi har Ukrainakrisen inpå knutarna).
Kurbitsen står för västerlandet och vårt fokus på det fysiska och mandalan får symbolisera österlandet och dess fokus på själen. Jag försöker visa i mina målningar att det är viktigt att vi vårdar både vår kropp och vår själ. Det kallar jag andligt uppvaknande.
Välkommen att ta del av min symbolik och mina tankar kring mitt måleri under vernissagen. Jag berättar gärna. Utställningen pågår till 16 april och är öppen i mån av att personal är på plats. Jag ställer gärna upp och berättar om mina målningar även under dessa dagar om du hör av dig så vi kan komma överens om tid.
Samtidigt pågår Konstföreningens medlemsutställning i Kulturhuset. Där finns jag representerad med 3 oljemålningar från 80-talet. Naturmålningar.
Varför inte göra helgen 5-6 april till en trevlig konstrunda och avsluta med en god middag på någon av våra underbara restauranger här i trakten?
PS: Vill du ta del av verkligt professionellt mandalamåleri så passa på att besöka Erik o Ann-Marie Grinds utställning i Stjärnsund på Galleri Fridhem. Den utställningen pågår nu och till 10 april, kl 10-18 DS.
söndag 9 mars 2014
Skyddsandar finns visst
Jag kan intyga att det finns skyddsandar som jobbar för oss. Åt mig har de verkligen fått slita de sista veckorna.
För några veckor sedan erbjöds jag att ha utställning i Vuxenskolans lokaler i Rättvik under temat "Jag målar för fred, samverkan och andligt uppvaknande". Det blir ca 12-13 målningar. För den sakens skull har jag jobbat hårt för att få klart ett par tavlor som jag ville ha med. Trassel med min mail (kapad), datorhaveri (alldeles ny dator nu), födelsedagsfirande (tack för alla grattisar) trassel i familjen mm hindrade mig varje gång jag ville sätta mig ner och knåpa ihop en inbjudan till vernissage till i lördags (8 febr). Jag var rejält frustrerad.
Men så hände det otroliga! Projektledaren ringde några dagar före och ville skjuta på utställningen till 5 april i stället. Hon hade varit sjuk i flera veckor och orkade inte fixa till det i tid. Nu förstår jag varför jag hela tiden ställdes inför hinder när jag ville skapa en evenemangsinbjudan på FB. Gissa om jag drog en lättnadens suck och sände många tacksamma tankar till mina skyddsänglar!
Så nu siktar jag in mig på att skicka ut en inbjudan till 5 april, kl 11 - 14, i stället. Utställningen kommer att pågå i ca 2 veckor. Samtidigt pågår då också konstföreningens medlemsutställning i Rättviks Kulturhus. Varför inte göra en trevlig utflykt till fagra Rättvik den helgen?
Jag kämpar med att få ordning på alla överförda filer från den havererade datorn, 19 GB. Får se om jag någonsin lyckas. Alla bilder, original, beskurna, bearbetade, ligger i en salig röra och till råga på allt vill min datanörd till bror att jag ska strukturera om hela upplägget. Vet inte om jag orkar.
För några veckor sedan erbjöds jag att ha utställning i Vuxenskolans lokaler i Rättvik under temat "Jag målar för fred, samverkan och andligt uppvaknande". Det blir ca 12-13 målningar. För den sakens skull har jag jobbat hårt för att få klart ett par tavlor som jag ville ha med. Trassel med min mail (kapad), datorhaveri (alldeles ny dator nu), födelsedagsfirande (tack för alla grattisar) trassel i familjen mm hindrade mig varje gång jag ville sätta mig ner och knåpa ihop en inbjudan till vernissage till i lördags (8 febr). Jag var rejält frustrerad.
Men så hände det otroliga! Projektledaren ringde några dagar före och ville skjuta på utställningen till 5 april i stället. Hon hade varit sjuk i flera veckor och orkade inte fixa till det i tid. Nu förstår jag varför jag hela tiden ställdes inför hinder när jag ville skapa en evenemangsinbjudan på FB. Gissa om jag drog en lättnadens suck och sände många tacksamma tankar till mina skyddsänglar!
Så nu siktar jag in mig på att skicka ut en inbjudan till 5 april, kl 11 - 14, i stället. Utställningen kommer att pågå i ca 2 veckor. Samtidigt pågår då också konstföreningens medlemsutställning i Rättviks Kulturhus. Varför inte göra en trevlig utflykt till fagra Rättvik den helgen?
Jag kämpar med att få ordning på alla överförda filer från den havererade datorn, 19 GB. Får se om jag någonsin lyckas. Alla bilder, original, beskurna, bearbetade, ligger i en salig röra och till råga på allt vill min datanörd till bror att jag ska strukturera om hela upplägget. Vet inte om jag orkar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)