Jag bara målar och målar. Men just nu är det en dusch!

Om ni visste vad jag längtar efter att få sätta tänderna i ... nej naturligtvis penslarna på duken som står klar att ta emot mina färger för att där långsamt och njutningsfullt skapa motivet med Rättvikshästen med sin ryttare från 1700-talet som drar vagnen med den klassiska mandalan för att triumferande basunera ut att här kommer vi med frid och harmoni!! Det där blev nog lite väl högtravande och rörigt men ni förstår säkert vad jag menar.

Men verkligheten vill annorlunda. Jag MÅSTE måla klart i duschrummet här i stugan. Väggarna är klara men golvet står nu på tur. Jag har gnuggat och gnuggat med rödsprit och blir bara lulligare och lulligare av ångorna. Experter har noga förklarat hur viktigt det är att golvet är ordentligt rengjort innan jag lägger på häftgrund och därefter 2 lager färdigfärg. Annars blir det misslyckat. Men duschrummet måste målas. Den tidigare målade glasfiberfärgen har blivit alldeles brun av vårt järnhaltiga vatten. Och golvet ser inte bättre ut.

Därför törs jag inte börja med tavlan förrän duschen är klar. Risken är stor att det annars inte blir klart innan vintern. Jag är alldeles för frestad att ta tag i motivet i stället och min självdisciplin är svagare än jag kunde ana. Så jag får fortsätta ett tag till att längtansfullt kasta blickarna på duk, färg o penslar som ligger uppradat på bordet i väntan på att jag börjar.