Nu är ManDALA nr 20 i guld på svart botten färdig. Av samma mönster som en jag tidigare målat.Den tidigare målningen (Nr 19 Astrasu från Rätwijk, se tidigare inlägg) går mest i rött och är en kopia av mönstret i vardagshalsklädet (astrasu (halstrasa) på Rättviksmål) till Rättviksdräkten. Den var tänkt att skildra (och hylla) tidigare generationers slit i vardagen samtidigt som jag i mandalans form får med vår vandring mot en syntes med vårt inre liv och vår längtan efter harmoni och glädje.
Men så fick jag för mig att det skulle se väldigt dramatiskt ut om samma mönster visades i enbart guld mot svart botten. Sagt och gjort. Allt eftersom målningen växte fram fick jag visionen av tillståndet i himlen i en sfär av harmoni, musik, glädje. Så jag började se målningen som "Astrasu i himlen". Men samtidigt som jag arbetade med målningen hände den fruktansvärda massakern i Utöya, Norge 22 juli, då så många ungdomar fick sätta livet till. Den här tavlan målades med känslan av dessa ungdomars död i sinnet. För mig är den här tavlan lika mycket en hyllning till dessa ungdomar och jag hoppas de har det bra där uppe i de högre sfärerna. Jag hoppas min dotter Christina tycker detsamma, för tavlan är till henne, nämligen. Jag vet att Utöya-massakern påverkat också henne oerhört mycket.
Nu i kväll såg jag på TV delar av den minnesceremoni som hölls i Oslo för de döda från massakern och bombdådet. Jag blev djupt tagen av den värme, styrka och beslutsamhet som präglade ceremonin. En samlad beslutsamhet från hela Norden att bekämpa sådan extremism, inte med våld utan med kärlek. Jag tänker på det bevingade orden som tydligen en ung flicka hade fällt i samband med ohyggligheterna:" Om en människas hat kan åstadkomma så mycket. Vad ska då inte åstadkommas av många människors kärlek" (Jag är osäker på den exakta ordalydelsen. Om någon vet - skriv gärna en kommentar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar