Måndagsmålarnas vernissage på ABF i Rättvik

Idag fick jag den stora äran att skylta på DalaDemokratens Rättvikssida med bild och allt. Det var en ung reporter som kom till Måndagsmålarnas vernissage på ABF i Rättvik och intervjuade oss om vår verksamhet. Och jag fick äran och nöjet att berätta om min avsikt med mitt måleri.

Det skulle inte förvåna mig om några retar sig på mitt sätt att vanvördigt hantera vårt kära kulturarv, Dalmåleriet. Vända kors och tvärs på "kurbitsarna" som som jag gör! Jag kan tänka mig att några av de gamla målarna roterar flera varv i sina gravar över mitt tilltag.

Men jag har ett djupt, och för mig angeläget budskap som jag vill förmedla genom mitt sätt att måla. Jag vill verka för arbetet med att få öst och väst att mötas i fred och vänskap. Det gör jag genom att förena Österlandets sinne för andlighet och mystik i mandalans form med Västerlandets fokus på det fysiska och materiella gestaltat genom dalmåleriet. Jag är övertygad om att både öst och väst har behov av att samordna dessa energier, var och en på sitt sätt.

En del eldsjälar åker ut som volontärer, en del håller föredrag. Jag har valt måleriet för att visa vad jag vill säga. Men jag är medveten om att det nog tarvar en förklaring. 

Synd bara att jag tydligen uttalade ordet "mandala" slarvigt för reportern stavade det "mandela". Jag rådde honom att googla på ordet och han lär inte fått det så lätt vid datorn.

Vernissage på ABF i Rättvik

Just nu pågår utställning av Måndagsmålarnas insatser på ABF i Rättvik. Det var vernissage i går och den var välbesökt.

Jag har min tavla Dalakrus samt en akvarell med motiv från en ö utanför Bergen i Norge med på utställningen.

Jag hade förmånen att få berätta om avsikten med min mandalamålning för DD:s reporter. Hoppas det kommer i tryck.

Tavlan kan ses lite bättre om du scrollar några inlägg neråt bland inläggen. Där har jag lagt ut flera bilder hur tavlan kommit till - från idéstadiet med alla matematiska beräkningar med passare, gradskiva och miniräknare och vidare genom målandets alla stadier.

Dalmålaren Målar Erik EliasSons "hummerklo" är en tulpan.

I förra inlägget skrev jag att Målar Erik EliasSon (1754-1811) var känd för sin s k "hummerklo" som han gärna tog med i sina dalmålningar. Jag menade där att den i stället mest liknar en tulpan, en s k papegojtulpan. Men drog i samma tangenttryckning den slutsatsen att papegojtulpaner inte fanns på den tiden.

Men häromdagen var jag in ett ärende på Kulturhuset i Rättvik och stötte där på Roland Andersson (Textil-Andersson), han som är en av författarna till det fantastiska verket Dalmåleri, ett mastodontverk om 608 sidor. Han satt där och vävde på den 628m långa mattan som ska läggas ut på vår berömda "Långbrygga"! Jag talade med honom om den där "hummerklon" och fick då veta att det inte alls skulle föreställa en hummerklo - det föreställde en tulpan! Och det kanske inte alls är så konstigt. Tulpanlökar var ju oerhört dyra och eftertraktade för ett par 100 år sedan, speciellt i Holland. Folk satsade både hus och hem för en sällsynt lök. Så nu är det missförståndet tillrättalagt.

Mattan till Långbryggan, då? Vad är det för stolleri? Jo, något ljushuvud har kommit med idén att vår berömda Långbrygga behöver en matta. Bryggan är 628 m lång, så nu vävs det, förutom i Kulturhuset - både dag och natt i Rättviks alla skolor och bystugor. Mattrasor av alla former o färger skänks av Rättviksborna. När den beräknas vara klar, vet jag inte men styckena som vävs på olika håll ska väl antagligen sys ihop till lagom långa längder och pryda Långbryggan till semestern(?). Undrar var den ska förvaras på vintern? Kul grej i alla fall och samtidigt lär sig ungdomarna att väva. Jag borde kanske gå dit jag också och lära mig väva. Jag hade alltid annat för mig när mamma vävde.

Mandala nr 18 Dalakrus är klar

 Idag har jag jobbat i flera timmar för att få klar Mandala nr 18. Jag har döpt den till Dalakrus för det är verkligen mycket "krus" i den.

Det har varit så kallt ute, -27 grader hela dagen trots ett strålande solsken, att det inte var något svårt beslut att plocka fram målargrejerna och ägna mig åt det i stället för att gå ut i solskenet.

 Resultatet blev i alla fall att jag blev klar med min dala-mandala och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den. Både Rättviksmåleri och Leksandsmåleri fick sin del den här gången. Målar Erik EliasSon(1754-1811), eller möjligen hans äldre bror Elias EliasSon (1749-1789), båda från Utanåker i Rättvik, är kända för det berömda  "hallonet" (eller druvan) samt den mystiska "hummerklon" (som jag tycker ser ut som en papegojtulpan. Men de fanns ju inte på den tiden). De svulstiga blomsteruppsatserna är inspirerade av Ullvimålarna i Leksand. Bården jag målat på kanten har inspirerats av målaren  Back Erik Andersson (1778-1847), också från Ullvi i Leksand. Samma bård syns förresten runt målningen på den här bloggens logga.

Den här gången fick kurbitsen ta överhanden så man får konstatera att den blev väldigt "fysisk". Jag får fjäska för öst i nästa målning i stället.

Mandala nr 18, dag 7

Jag har faktiskt målat en del sedan sist men - som jag skrev i förra inlägget - annat har kommit emellan så jag har inte skrivit här på bloggen. Men en bild har jag tagit på mandala nr 18 i alla fall. Jag hade inte tänkt visa något foto förrän målningen är helt färdig men jag har ändrat mig. Här kommer den.
Krusidullerna längst ut (dalmålarna kallade det för "krus" på 1700 - 1800-talet) är bara skissade. Dessutom hade jag tänkt måla en bård på sidorna. Vad det blir vet jag ännu inte.

Mandala nr 18, dag 6

Nu har jag inte målat så mycket på ett par dagar. Annat har kommit i vägen. Men jag visar en bild av vad jag åstadkommit i alla fall.

Nästa åtgärd blir att fixa till "urnorna" i mitten. Det ska bli dalmåleri-stuk på dom också. Sedan blir det mer krusiduller även i ytterkanterna.

Ett av kurbitsmålarnas (1750 - 1850-talet) viktigaste åsikt var att det inte skulle vara några tomma ytor. När de målade sina motiv på väggar och skåp hos sina bättre bemedlade kunder så målade de in sina "kurbitsar" överallt där det fanns en tom yta att täcka. Googla på "kurbits" gärna på Wikipedia, "dalmålning" eller "rosmålning" så kan ni se exempel.

Hrmmm: När jag betraktade fotot här på bloggen så kom jag till slutsatsen att jag nog ska göra "rosen" som sticker upp alldeles ovanför urnkanten lite större. Jag tror, att det blir bättre balans då. Hoppas den vita färgen kommer att täcka bra över det mörkblåa. Det kommer att behövas.

Mandala nr 18, dag 5

Idag har jag målat i flera timmar. Härligt! Jag gjorde bara en liten brejk för att gå iväg och handla lite. Och så har jag ju förstås läst tidningarna, fikat och löst sudokun som jag faktiskt klarade idag. Snart ska jag laga middag åt oss.

Fortfarande är målningen långt ifrån klar. 4-klövern i mitten är bara grundad för att jag ska se om färgerna är ungefär som jag vill ha dom. Och på kurbitsarna i ytterkant saknas fortfarande en massa krusiduller. Men det är ju en dag i morgon också. Nu börjar det skymma så det är lika bra att sluta för idag. Att måla i dagsljus är fortfarande överlägset alla nya fina typer av belysning som poppar upp.